Ibland får man en ljudfil tilldelad sig som är så där perfekt. En sån där ljudfil som får en att liksom nästan pusta ut bara några sekunder efter att man tryckt på ”play”, för man vet att det kommer gå smidigt, det kommer gå fort, det kommer inte bli många, om ens några, ”hör inte”-markeringar och framför allt – kunden kommer bli nöjd.
Bara några sekunder in kan jag naturligtvis inte veta vad filen handlar om, om ämnet kommer vara lättsamt eller tungt att lyssna på. Jag vet inte heller om det kommer bli mycket ”googling” för att kolla upp exempelvis de rätta stavningarna på namn och företag och jag vet inte heller riktigt än exakt hur många det är som medverkar i filen. Men – ljudkvaliteten! Ljudkvaliteten är perfekt.
När filer måste nekas
Ljudkvaliteten är definitivt nummer ett av viktiga punkter för att få en bra transkribering. Man känner med en gång hur modet sjunker lite när man öppnar upp en fil och ljudet sprakar, ekar, knastrar, stundtals försvinner, någon eller alla av personerna sitter långt från mikrofonen eller de befinner sig i en miljö som myllrar av folk, trafik eller blåsigt väder. Det är inte bara det att det är svårt att uppfatta vad som sägs i filer med dålig ljudkvalitet, sådana filer kan man inte heller lyssna på längre stunder utan att få ont i öronen. Det blir rent av ett arbetsmiljöproblem och ibland måste filer faktiskt nekas på grund av det.
Särskiljning behöver inte vara svårt
Nummer två som får en att glädjas när man öppnar upp en fil är hur personerna i filen talar, det vill säga, när man märker att de tänker på att höras tydligt i mikrofonen. Jag hade en gång en fil där elva deltagare skulle särskiljas och de hade ordnat det på absolut bästa sätt för att få en så bra transkribering som möjligt: den som talade höll i mikrofonen så att endast hen hördes. Då var det plötsligt inga problem alls att vare sig särskilja vem som talade eller att få med vad som sades.
Slutet gott, allting gott
När man så öppnar en fil där man genast hör att de medverkande befinner sig i en helt tyst miljö, en plats med en stängd dörr och inga störande bakgrundsljud över huvud taget, en mikrofon med bra ljudupptagning, placerad så att alla hörs lika väl och att de medverkande även talar lugnt och tydligt – då kan det inte bli en dålig transkribering.
/Malin