När vi transkriberar så skriver vi det som sägs i ljudinspelningarna. För att texten ska bli läsbar blir det dock vårt uppdrag att bygga meningar av orden. Punkter och kommatecken behöver sättas ut för att texten ska bli läsbar. Ibland är det inte helt självklart att förstå av talaren när det passar bäst att sätta punkt och komma.

När ska det vara kommatecken?

Om man själv skriver en text är det lättare att forma den till korrekt skriftspråk. När man ska skriva ner det talade språket och inte kan ändra om i meningsbyggnaden blir det svårare; till och med omöjligt ibland. Genom att känna av när det passar att avbryta med en punkt, och när det behöver vara komma, kan man göra det så lättläst som möjligt. I så stor utsträckning det går följer vi Svenska Skrivregler för kommatering för att göra texten så tydlig som möjligt.

Vi sätter till exempel komma kring inskott i meningen, t ex om någon säger “På väg till mataffären, som ligger två kvarter bort, mötte jag en kompis från gymnasiet.” Meningen blir tydligare och det är precis det vi eftersträvar när vi skriver ner tal till text.

Vi sätter också komma när meningarna är så långa att det behövs för att underlätta läsningen. Det är vanligt att man “gör färre punkter” när man pratar än när man skriver, och därför måste vi dela upp meningarna med fler komman än vad man ofta hade gjort om man själv skrev en text.

Eftersom vi måste skriva som personerna pratar och inte kan lägga till konjunktioner blir det en del oundvikliga satsradningar när man transkriberar. Det passar sig helt enkelt inte att sätta punkt så ofta som man egentligen hade velat för att göra en perfekt skriven text.

Det allra viktigaste med att sätta komman är trots allt att texten ska bli tydlig och lätt att läsa.

Komma räddar liv

Här är ett exempel som visar på hur viktigt det är att få det rätt med sina kommatecken.